Chandigarh

Häj!

Vi lyxar i Chandigarh för närvarande. Chandigarh är en ganska liten stad ("bara" ca 2 miljoner invånare), inte alls lika mycket smuts/skräp/kaos/misär/vapenaffärer/hetsiga försäljare som vi stötte på i Jammu. Det är till och med indiens renaste och parkrikaste stad! Här är det lugnt och trivsamt. Lägenheten är enorm, fett med ac, plus en fin indisk mamma som matar oss med en massa indiska specialiteter. Till middag fick jag en specialgjord chapati med massor av smör och socker på. Ishan är supermysig, pratar mycket och snabbt och med fin indisk accent på engelskan. Tidigare den här kvällen tog han med oss till ett tempel i närheten. Älskar verkligen hur de religiösa platserna här ser ut! De är nästan som små nöjesfält, med gungor och fontäner, massor av färger och blinkande ljus. Ishan köpte blommor utanför som vi sedan strödde och kastade över de olika gudarnas avbilder. Plus att han berättade en massa spännnande historier om var och en av dem. Åh! Ni förstår! Vanjuls familj är helt enkelt fantastisk.

Vi har två dagar kvar här, sen ska vi försöka ta ett tåg eller en buss mot Agra. Där ska vi besöka Taj Mahal! Just nu tar det emot lite att tänka på att vi måste åka vidare. Att vara här känns lite som att vara på en femstjärnig spaweekend, i jämförelse med vad vi upplevde precis innan. Nåja. Nu ska jag läsa lite och sen sova. Jag läser "Eat, pray, love", vilket känns som en fantastisk klyscha med tanke på vår resrutt osv, men det struntar jag i, den är gosig.

Puss på er därhemma!

Hannah

Oj, jag ramlade av ett tåg

Japp. Det gjorde jag. Efter 24 timmars resande utan sömn (10 timmar jeep till Jammu i sällskap av fem åksjuka indier och en blyg japan, plus 6 timmars nattåg till Ambala, PLUS några timmars förvirring i morgonen på Ambalas bajsdoftande tågstation) så var vi ganska trötta och arga på Indien, och inte helt klara i huvudena. När tåget från Ambala nådde Chandigarh saktade tåget ner LITE och folk började hoppa av. Efter en ca 5 sekunder lång och PANIKSLAGEN överläggning bestämde vi oss för att hoppa. Jag gjorde någon slags snurr i luften och i nästa sekund låg jag på marken och blev hjälpt upp av en massa gulliga indier. Kom till sist på fötter i precis rätt tid för att se tåget sakta in på perrongen och Freja graciöst kliva av. Alla stirrade, förstås. JAJA.

Nu är vi hemma hos Vanjul, det är rent och lyxigt och snart ska vi krypa ner i sängen och ta igen lite sömn. Vanjuls mamma har bjudit oss på islatte och vi känner oss verkligen som uteliggare i den här fräscha lägenheten. Ikväll ska vi ut på äventyr med Vanjuls lillebror Ishan. Myspys ändå.

Pussåkram, saknar er där hemma LITE

Hannah

House Boat New Zenith, Nageen lake, Srinagar, Kashmir

Hej dar hemma!
Vi har antligen hittat ett internetcafe efter tre dagar av oro for oroliga familjer. Vi har inte varit sa saknade som vi hoppats dock, forutom av Hannahs pappa som ringt 41 vibersamtal. Heja!
Men vi lever! Ifall ni andra nu hade borjat undra. Vi har det mer harmoniskt och lugnt an vad vi kunnat forestalla oss ha i Indien. Vi bor pa en husbat i Nageen Lake i den muslimska staden Srinagar. I bergen! Pa Himalaya strand! Vi vaknar av magisk bonsang om mornarna och vi aker Shikara (battaxi) over det jatteblanka vattnet. 

Husbaten vi bor pa ags av en man som heter Mohammad och hans son Javeed. De matar oss med Kashmiriskt brod och sott te. Samt berattar om gaster de haft tidigare, anda sedan 60-talet, fran alla varldens delar.
Eller, "Also I have people from you know Germany also I have you know four girls you know from Russia you know. Also Singapore you know?" som varan lite engelskfattige Shikarachauffor sa ungefar sju ganger i forrgar. 

Vi bor med tva kvinnor fran Mexiko som kom till Delhi bara en dag efter oss, och som ska stanna har i Srinagar en dag langre an oss. De ar solbranda och sota och ater chilisas till frukost. Resan de gor till Indien ar deras tionde resa tillsammans.

I morgon aker vi i tio timmar i Jeep mot Jammu, och sedan tar vi ett nattag darifran till Chandigarh. I Chandigarh ska vi halsa pa Frejas van Vanjuls familj, mer an sa vet vi inte.
puss och kram!

Javeed i en Shikara, pavag mot bathuset.

Det ar kallt om natterna har. Vilket gor att vi har skapat oss fina natthuvudbonader.

Hannah som sover i sin hoodie, med luvan pa!

Te pa baten

Te igen

Battaket med sjoutsikten.

Ojdå

Vi har haft en jättelång första dag. Till exempel har vi hunnit ändra resrutt, fått rosor av två unga män, blivit bjudna på en massa streetfood och köpt matchande indiska tunikor.

Imorgon har vi bokat en dagslång citytour som ska ta oss runt i hela delhi, så nu är det verkligen läggdags. Vi har lyckats laga toaletten och fixat toapapper, så om eventuell diarré infinner sig under natten är vi otroligt förberädda.

Och så lite nyheter: På onsdag flyger vi upp i bergen! Vi ska bo i någon slags husbåt, ska tydligen vara helt fabulous enligt våran guid här. Så okejrå!

Puss på er!

Framme va!!!

Alltså gud. Vi landade i gryningen, med vegetarisk flygplansmat i magarna och utan att knappt ha sovit något alls. Vi tog oss till hotellet, som är så fantastiskt hardcoreIndien att vi typ dog lite. Det är smutsigt överallt, gatan utanför är trång med en massa grejer och skyltar och tutut från trafiken. Nu har vi sovit tre timmar och ska försöka våga oss utanför hotellets väggar. Här följer några bilder på vårt trevliga rum. Observera duschen i form av en grön balja på golvet. En balja med en spricka, dessutom. Puss från ett förvirrat delhi.

noll

Godmorgon då. Vi lyfter om sju timmar. Jag är ett nervigt resefeberkaos. Förstår ingenting och mår illa. Tror att allt kommer kännas bättre efter ett frukostägg. OKEJ.

Tänkte att jag skulle skriva ner vår resrutt lite snabbt, så har ni lite koll. Alltså:

4 mars landar vi i New Delhi

runt den 10 mars rör vi oss mot Vanjuls familj i Chandigarh

efter några dagar där har vi ungefär två veckor på oss att ta oss till Calcutta, via städerna Agra och Varanasi

den 25e mars lyfter vi från Calcutta mot Bangkok

sen är tanken att vi ska ta oss genom asien på ungefär det här viset:

Thailand

Kambodja

Vietnam

Malaysia (bara ett dygn)

Bali

OCH den 25e maj flyger vi hem från Denpasar på Bali

Då vet ni! EEEh ÖÖÖh hörs sen! Puss!

en

Jag vaknar irriterad och arg. Eller så är det kanske oro? Kanske längtan på mitt egna lilla vis, eller bara en oändlig förvirring. 

På mitt golv ligger mediciner för 870 kronor och min framplockade keps. Och det konstiga är att ju närmre vi kommer desto overkligare känns det. Jag vet att i morgon klockan 15.15 så går det ett flyg. Som vi ska sitta på. Så långt förstår jag men sen - ett stort svart hål.

Det är återföreningen jag väntat på sedan jag var tretton och kom hem från Indien alldeles förälskad. Det är längtan som fått mig att implodera så många gånger förut. Nu känner jag min skrämmande lugn och inte alls särskilt pirrig. Jag inser liksom inte.

Här är några bilder från Indien förra gången, då jag var där med min familj och släkt. Året var 2005 och jag var som sagt 13.

Sedan återkommer jag när lyckovirvlet är i min mage. Alternativt när vi redan är i Indien. Det är ju jätteknäppt.
Hejs!
Freja