en

Jag vaknar irriterad och arg. Eller så är det kanske oro? Kanske längtan på mitt egna lilla vis, eller bara en oändlig förvirring. 

På mitt golv ligger mediciner för 870 kronor och min framplockade keps. Och det konstiga är att ju närmre vi kommer desto overkligare känns det. Jag vet att i morgon klockan 15.15 så går det ett flyg. Som vi ska sitta på. Så långt förstår jag men sen - ett stort svart hål.

Det är återföreningen jag väntat på sedan jag var tretton och kom hem från Indien alldeles förälskad. Det är längtan som fått mig att implodera så många gånger förut. Nu känner jag min skrämmande lugn och inte alls särskilt pirrig. Jag inser liksom inte.

Här är några bilder från Indien förra gången, då jag var där med min familj och släkt. Året var 2005 och jag var som sagt 13.

Sedan återkommer jag när lyckovirvlet är i min mage. Alternativt när vi redan är i Indien. Det är ju jätteknäppt.
Hejs!
Freja