åttiotvå

hej hannah, och ni andra eventuella fina läsare.
klockan har slagit natt och jag klär min säng, min säng klär mig. dagar i streck, fyllda av jobb har äntligen fått en liten rast en liten vila. i morgon finns inga måsten, inga kom ihåg och inga dagsplaner. hurra och hurra!
jag pratar rätt lite tänker rätt mycket. tänker på framtiden och på värme jag också. på havet och havet och havet och havet. tänker även på pengar och visum och sprutor och pass och viktiga dokument - men försöker snabbt sluta med det då det stressar mig så. idag är det 82 dagar kvar. det är ju verkligen inget!
jag är: osammanhängande och trött. ska lägga på luren, säga godnatt.

idag var jag förresten in på en skandinavisk outdoor-affär och taffsade på lite fjällrävenryggsäckar. plus att jag var på en hiphopshop och smekte några nike air-skor!
godnatt.
klick.

kallt.

Det är lite konstigt. För på något vis är det först nu som jag börjar förstå varför den här resan är så viktig. Det blir liksom allt tydligare, för varje liten snökaosig dag som går här. Det är jättekallt överallt, och helst av allt vill jag bara rymma nu på en gång. Vill inte sova i flanellpyjamas, ha eksem på ögonlocken, vara trött och frusen och klampa omkring i de här mörkret något mer. Om jag inte visste att vi ska åka snart, Freja, så skulle jag nog dö lite. Eller iallafall gå i ide och och isolera mig ett tag. Som tur är åker jag söderut om 12 dagar, till min familj i Rio de Janeiro. Vilket är helt sjukt amazing och underbart och fantastiskt och mysigt och pussigt och allt sånt. Tills dess ska jag försöka gosa med Sverige, vintern, julen. Snart är det ändå slut.

Ikväll är en såndär kväll då ingenting riktigt fungerar, att tänka tillbaks, tänka framåt, tänka klart. Lite som att det uppstått något slags signalfel mellan mitt hjärta och min hjärna. Jag vill bort, ut, få skrapsår på knäna och se dem läka, helt av sig själva. Jag vill sätta på plåster själv. Jag vill vara fri. 

Som avslut på detta neurotiska och tankespridda inlägg bjuder jag på en vacker bild på mig och freja. Saknar dig min vän. Nu ska jag sticka vantar och drömma om något fint.

Edinburgh VS Björk

Här sitter vi och skypepussas och saknar varandra.

Hej alla fans!

Vill ni höra något kul/coolt/kittlande/spännande/supernajs? I måndags flyttade Freja till Edinburgh! Och sen har det snöat hela veckan. Vi har hetslyssnat julmusik på jobbet. Och allt har varit hemskt gosigt och juligt. Och nu är det fredag kväll och jag har bakat en såndär mjuk pepparkaka, med nejlikor i.

Ja. Det känns redan lite som att jag har svårt att ta in allt det som faktiskt händer just nu, här, i mitt huvud har vi typ redan åkt till indien. Men det är tre månader kvar, faktiskt! Och vi har en del att fixa. Diverse vaccinationer och visumansökningar och sånt. Freja ska söka sitt indiska visum i Skottland, och jag ska fara till Stockholm och fixa mitt. Snart. Det kommer bli ett fantastiskt fräscht och vackert dokument eftersom passbilderna vi tagit är EXTREMT fräscha och vackra. Inte! Men det finns väl värre saker, jo.

Som till exempel att Freja och jag knappt kommer att ses alls under de här tre månaderna. Men å andra sidan har vi ett fantastiskt projekt att pyssla med tillsammans. Vi får helt enkelt tagga så gott det går, på skype, på mejlen och i den här fabulösa bloggen. Så vänta er feta uppdateringar och hetsigt kärleksfulla inlägg från oss nu framöver... kanske. Jag har lärt mig att inte lova sånt där, att man ska uppdatera tusen gånger om dagen osv. Då får man ju prestationsångest.

Nåja. Hoppas att du har en fin kväll Freja, pussa dig själv på kinden från mig, om du kan! Och hej på er andra. Vilka ni nu må vara. 

/Hannah

BTW Freja: Vi (läs: du) får nu i uppdrag att göra något åt den inte så fabulösa designen. Bubblor är ju lite kul, men inte SÅ kul.

Inlägg ett.

Hej. Nu är bloggen ett faktum, en verklighet.
En nedräkning och en start på peppen.
Heja och hej!