Koh Samed

Mmmmmmmmm. Vi är på koh samed. En liten ö vid kusten, sydost om Bangkok. Det kanske låter töntigt, men det är svårt att beskriva det som något annat än ett litet paradis. Vi bor i en bungalow typ tio meter från stranden. Sanden är löjligt vit och vattnet charterturkost. Det enda vi gjort de senaste två dygnen är badat, solat, ätit mat och glass, läst böcker, haft långa fnissiga samtal och halvsovit på verandan. Det är lugnt och tyst, inga bilar, bara flippfloppsteg och plask från havet, fågelkvitter och insektssurr. Just nu sitter vi och äter frukost i skuggan, toast och kokta ägg med en gula som är alldeles perfekt, lite blöt liksom. Ja, ni förstår. Det är pinsamt trevligt just nu.

Puss!!!

Hannah

hejsvejs Bangkok

Halla dar hemma! Bangkok ar fint och fullt av hipsters. Nagra kvarter bort fran varat guest house ligger Khao San Road, dar festas det utav bara den. I gatuhornen kan man kopa coola linnen med coola tryck, och inhandla begagnade lonelyplanetguider. Vi ar fortfarande ganska slitna efter den fasansfulla matforgiftningen, och orkar inte riktigt gora Bangkok rattvisa just nu. Vi ser fram emot dagar av harlig aptit pa Thailandska nudlar och krispiga skorpioner, men for narvarande kor vi en valdigt snall diet. Ris, yoghurt, sallad och frukt. Fantastiskt trakigt. Men imorgon far vi vidare. Mot en o, och en strand. For nu vill vi plaska i havet.

En halv dagsdos indiska magmediciner for ledsna magar. (fast nu ar vi bada klara med pillren!)

Frukostsallad och intensivgront pulverte.

Khao San Road!

Hannah i bangkokkvall, efter duktigt intag av en HEL grekisk sallad.

Freja efter en portion kokt ris med soya. Ah sa smakfullt och kul.

Kvallspuss och hej!

10 saker du kan gora med Taj Mahal

 Turista framfor Taj Mahal

Ha Taj Mahal som hatt

Ignorera Taj Mahal

Lyfta Taj Mahal

Uppfinna (komma pa konceptet) Taj Mahal

Mumsa pa Taj Mahal

Foda Taj Mahal

Pussa pa Taj Mahal

Servera Taj Mahal

Sova pa Taj Mahal

Magbloggen 2

Vi är i bangkok!!! Äntligen. Och vi är matförgiftade. Fasen. Sista kvällen i Kolkata firades med indiskt mat, som var superstark och tydligen också riktigt onajs för våra magar. Jet airways var dock helt underbara, som uppgraderade oss till business class (jag låg på golvet och ojade mig nedanför disken när vi ckeckade in, vilket kan ha varit bidragande anledning till denna gudomliga handling). Sen fick jag åka rullstol på båda flygplatserna, och vi gick före alla köer överallt. Soft ändå, under rådande omständigheter. Freja var helt fantastisk, bar mina saker, köpte mediciner, pratade med folk. Så nu är vi här. Bangkok är helt fantastiskt, men vi orkar inte ta del av det så mycket nu. Senaste timmarna har tillbringats sovande på hotellet. Nu är kl 22 här och vi ska väl... sova lite till.

Godnatt, hörs.

Hannah

Whats your name?

Hej från värmen, konstant svett och lagom solpanik. Varanasi är varmt! Varmt och doftandes av rökelse, kobajs och svettiga västerlänningar. Vi börjar känna igen andra turister bland smågatorna. Vi stannar till och med och säger hej. Hej hur har din dag varit?

Idag har vi knappt sett ganges, inte än. vi började dagen klockan åtta med en intensiv yogalektion med en starkt skrattandes indier. Hunden och fullmånen och solhälsningen. Inandning. Utandning. Jag och hannah var bland nybörjarna och fick ligga ned och vila lite extra ofta, istället för att böja ryggen och lyfta benen i svåra vinklar. Och ändå var det jobbigt. Min antagliga favoritdel av yogalektionen var dock skrattyogan. Den var även den läskigaste, eftersom främlingars framtvingade skratt låter för hemska ibland. För att inte tala om sitt eget. Men ändå var det bra. Fint att skratta. Yogaläraren klämde ut ett starkt skratt ur sin stora mage, visade sina vita tänder och vi andra gjorde lika dant. Eller så skrattade vi mest för att allt var rätt underligt. Jag vet inte riktigt. Men jag ska fortsätta låtsasskratta ibland, för så som läraren sa: kroppen märker inte skillnaden på ett riktigt skratt och ett fejkat, båda gör en lika bra.

Efter yoga och frukost gick vi till en skola som ligger här i närheten. Skolan drivs av människor som bor här i trakten och är för barn från fattiga familjer. Den drivs i samband med en restaurang som heter bread brown bakery. Vi åt middag på denna restaurang igår och det var så fick höra talas om den här skolan, samt inbjudan att hälsa på. Vi deltog lite i deras mattelektion, men fick mestadels repetera våra namn för barnen.

Nuuuuu sitter vi på hotellrummet och - gissa vad! - svettas! Tanken var en simtur i ganges men vi väntar och tar det kanske i morgon i soluppgången istället. Innan vi åker vidare mot kolkata, för nu har vi fått våra tågbiljetter dit godkända och fixade. Hurra hurra!
Här är en liten bild på min hennatatuering förresten, för bilder är ju kul!
Namaste
Freja

Den jättelånga dagen

Nämen hejsan!

Imorse ringde klockan 04:30! Vi promenerade ner till Ganges där vi mötte upp Mark och Ozana för en båttur i soluppgången. Dessa två fina människor träffade vi igår när vi checkade in på Monu family guest house. Mark är en härlig och pratglad tjugonånting-åring från london, Ozana en rysk tjej från moskva som jobbar med att arrangera fridykningsresor i Afrika. Vi började morgonen med lite chai som serverades i hamnen för 5 rupies (typ 75 öre). Sen tog vi oss ut på floden. Det var ganska magiskt att se allt vakna upp. Alla tempel, alla fina människor.

Sen vandrade vi längs med floden. Det är helt knäppt hur mycket knasiga och vackra människor det finns här som gör så knasiga och vackra saker! Överallt hänger orangeklädda män under stora tältdukar, tänder rökelser, kör yoga, kollar på tv och fnissar. Massor av människor kommer till floden för att bada sig i det heliga vattnet, så floden är full av tvållödder och plaskande händer och fötter. Man ser män borsta tänderna och kamma sig i vattenbrynet, och kvinnor försiktigt sjunka ner bredvid med sina färgglada saris bubblande omkring sig i vattnet.

Senare tog vi oss till ett yogacenter, så nu har vi bokat en yogalektion till imorgon! Efter det gick vi till en kvinna som gör hennatatueringar, hon var fantastiskt söt och trevlig och väldigt duktig! Kvällen spenderades sen på en restaurang med indisk livemusik, där träffade vi även en dansk kille och en skön göteborgare som beställde en massa ost.

Vi har egentligen bara tillbringat en dag i Varanasi, men det känns typ redan som en vecka. Det är riktigt myspysigt här. Det är så skönt att också för en gångs skull ha allting inom endast några minuters promenadavstånd. Gränderna här är så smala att i princip ingen trafik når in hit. Inget vildsint tutande. Dock en hel del mat/musik/yoga-ställen, guesthouses och kossor som ligger och chillar i gathörnen.

Och Freja mår bättre idag! Hon åt till och med en hel vegburgare till middag. Duktigt.

Pussåkram och godnatt sålänge!

Hannah

Magbloggen

Hej från den sjuka sidan.
Jag har precis upplevt indisk privatdoktor, mitt i den trafikerade gatan med vidöppna dörrar och alla patienter i samma lilla rum. Västerländsk och eländig fick jag på nåt vis gå före kösystemet. Sätt dig här, lägg dig här, ta tempen såhär, hur känns det här?
För att göra det hela lite tydligare så är det min mage som bråkar igen. Den som mådde dåligt redan i Ambala och på väg mot chandigarh började nu igen för några dagar sen att må dåligt. Illamående och inget direkt matintag. Så efter att ha åkt tåg illamåendes i 12 timmar hit till varanasi så fattades det lite gråtmilda beslutet: doktor!
Nu har jag fått en spruta i armen samt tre olika mediciner som jag ska äta i en vecka. Jag har inte riktigt koll på vilken medicin som gör vad, och inte heller vad sprutan gjorde för gott. Men de ska hjälpa mig mot en maginfektion som indisk street food tydligen gett mig. Jag misstänker en äcklig kaka jag åt i Srinagar och sänder arga tankar till den kakan. Blä. Hur som helst mår jag ju bättre redan nu. Placebo och medicinlycka! Indien känns även lite lättare att smälta och ta sig an när man inte vill spy på jobbiga rikshachaufförer eller behöver spendera tid på Tågstationers ståtoaletter som på riktigt aldrig nånsin kan ha blivit städade.
Så nu hoppas jag
1. Att det inte blir nåt mer av det
2. Att den här bloggen inte ska anta magbloggsformat endast
3. Att riset här är gott!
Nämligen så har jag fått instruktioner från sen snälla gatudoktorn* att jag ska äta ris. Kokt vanligt ris, inte kryddigt. Helst jättemycket. Ser fram emot en risvecka!

Annars på uppdateringsfronten så är vi som sagt nu i varanasi. Vi bor på ett färgglatt och mysigt family guest house där man kan ta instrument, matlagning eller hindilektioner om man vill. Familjen som äger stället är snälla och hjälper oss med tågbiljettbokningar och att hitta på de otroligt kringliga gatorna som går runtomkring här. När man kliver utanför dörren möts man inte av femton rikshachaufförer som mejar ner en med frasen WHERE ARE YOU GOING?????? Utan snarare av en ko med horn som bestämt går genom gränden. Gatorna precis här utanför är så små att cyklar nästan är för stora. Vi bor nära ganges, några minuters promenad om vi förstått det hela rätt, och i morgon är planen eventuellt en båttur i soluppgången på ganges.
Vi stannar här och återhämtar oss från ett smutsigt hektiskt agra till den 23e. Då tar vi ett nattåg till kolkata där vi stannar en natt innan vi flyger vidare mot bangkok!
Här kommer två fina mobilbilder (fortfarande är indien för oteknisk för det här med SDkortläsare)
En på alla mina piller och en på min superhjälte hannah i vårat rosa/turkosa/blåa/gula hotellrum. Superhjälten som gick till apoteket och hämtade ut medicin och som pratade med doktorn och på riktigt räddade mig lite va! Saknar er där hemma!!! Massa pussar!
Freja

*gatudoktor låter ju väldigt brutalt. Som nån som sitter på en stol mitt i gatan och amputerar folks ben och skriver hittepårecept. Så var det inte! Bara så ni inte behöver oroa er.

Varanasi

Japp. Här är vi nu. Natttågsslitna. Men på världens finaste hostel. Den här badrumsbilden får funka som bevis på att åtminstone en av oss typ nästan är vaken. Vi återkommer senare med mer info.

Nu: kall dusch.
Sen: ner till ganges och elda.

Tågbiljettskaos & sängloppor

Hej kära läsare!

Vi sitter på en uteservering, på ett tak, under ett träd. På lagomt avstånd från den kaosiga agratrafiken utanför taj mahal, och i skydd från den knasvarma solen. Idag är en dag av en massa väntan. Förhoppningsvis kan vi ta ett nattåg mot varanasi ikväll, men tågen är typ fullbokade så vi står på en väntelista just nu. Det indiska systemet är liksom inte helt jätteenkelt att förstå. Så nu sitter vi här och VÄNTAR. Äter naan och glass och dricker fanta. Läser, ringer hem! Uppdaterar oss med vad som händer hemma i kalla sverige.

Dagarna i agra har susat förbi snabbt. Igår besökte vi taj mahal, vilket förstås var helt FANTASTISKT! I övrigt är agra kasoigt och smutsigt och varmt. Vi bodde på ett ganska fint hotell faktiskt, men tyvärr blev jag sönderbiten av bedbugs typ varje natt. Så just nu ser jag ut som ett litet vattkoppsbarn. Men det gör inte så mycket! För det slutade med att vi slapp betala typ 25% av hotellräkningen. Soft.

Nu dör iphonen. Så hejdå så länge! Håll alla era tummar för att våra biljetter blir confirmed nu om några timmar!

Puss va!

Hannah

Agra

Hej pa er!
Chandigarh, tidig morgonbuss och hejdakramar startade varan igardag och startade varan vidareresa mot Agra. Efter fyra helt genomfina dagar i Chandigarh med bergsutflykter och chapati i otroligt manga olika former akte vi buss i fem timmar till Delhi, och sedan tag i fyra timmar hit. Igardagen kantades av  vanliga indier som pekade vagbeskrivningar at oss, en kvinna som at av varan choklad och gav oss sin valsignelse samt en liten flicka som pa taget lyssnade pa var musik och delade kakor med oss.
Nu i Agra kanns det som att vi antligen landat lite mer, Indien kanns inte riktigt lika svarsmalt och overvaldigande. Idag koper vi tagbiljetter vidare fran Varanasi och planerar for morgondagens Taj Mahal-utflykt.
Har vill jag egentligen fa slanga in en hel hog med bilder. Men vi saknar USBkontakt sa vi far spara lite pa dem.
Vi hors snart, stor puss pa er dar hemma!
Freja

Chandigarh

Häj!

Vi lyxar i Chandigarh för närvarande. Chandigarh är en ganska liten stad ("bara" ca 2 miljoner invånare), inte alls lika mycket smuts/skräp/kaos/misär/vapenaffärer/hetsiga försäljare som vi stötte på i Jammu. Det är till och med indiens renaste och parkrikaste stad! Här är det lugnt och trivsamt. Lägenheten är enorm, fett med ac, plus en fin indisk mamma som matar oss med en massa indiska specialiteter. Till middag fick jag en specialgjord chapati med massor av smör och socker på. Ishan är supermysig, pratar mycket och snabbt och med fin indisk accent på engelskan. Tidigare den här kvällen tog han med oss till ett tempel i närheten. Älskar verkligen hur de religiösa platserna här ser ut! De är nästan som små nöjesfält, med gungor och fontäner, massor av färger och blinkande ljus. Ishan köpte blommor utanför som vi sedan strödde och kastade över de olika gudarnas avbilder. Plus att han berättade en massa spännnande historier om var och en av dem. Åh! Ni förstår! Vanjuls familj är helt enkelt fantastisk.

Vi har två dagar kvar här, sen ska vi försöka ta ett tåg eller en buss mot Agra. Där ska vi besöka Taj Mahal! Just nu tar det emot lite att tänka på att vi måste åka vidare. Att vara här känns lite som att vara på en femstjärnig spaweekend, i jämförelse med vad vi upplevde precis innan. Nåja. Nu ska jag läsa lite och sen sova. Jag läser "Eat, pray, love", vilket känns som en fantastisk klyscha med tanke på vår resrutt osv, men det struntar jag i, den är gosig.

Puss på er därhemma!

Hannah

Oj, jag ramlade av ett tåg

Japp. Det gjorde jag. Efter 24 timmars resande utan sömn (10 timmar jeep till Jammu i sällskap av fem åksjuka indier och en blyg japan, plus 6 timmars nattåg till Ambala, PLUS några timmars förvirring i morgonen på Ambalas bajsdoftande tågstation) så var vi ganska trötta och arga på Indien, och inte helt klara i huvudena. När tåget från Ambala nådde Chandigarh saktade tåget ner LITE och folk började hoppa av. Efter en ca 5 sekunder lång och PANIKSLAGEN överläggning bestämde vi oss för att hoppa. Jag gjorde någon slags snurr i luften och i nästa sekund låg jag på marken och blev hjälpt upp av en massa gulliga indier. Kom till sist på fötter i precis rätt tid för att se tåget sakta in på perrongen och Freja graciöst kliva av. Alla stirrade, förstås. JAJA.

Nu är vi hemma hos Vanjul, det är rent och lyxigt och snart ska vi krypa ner i sängen och ta igen lite sömn. Vanjuls mamma har bjudit oss på islatte och vi känner oss verkligen som uteliggare i den här fräscha lägenheten. Ikväll ska vi ut på äventyr med Vanjuls lillebror Ishan. Myspys ändå.

Pussåkram, saknar er där hemma LITE

Hannah

House Boat New Zenith, Nageen lake, Srinagar, Kashmir

Hej dar hemma!
Vi har antligen hittat ett internetcafe efter tre dagar av oro for oroliga familjer. Vi har inte varit sa saknade som vi hoppats dock, forutom av Hannahs pappa som ringt 41 vibersamtal. Heja!
Men vi lever! Ifall ni andra nu hade borjat undra. Vi har det mer harmoniskt och lugnt an vad vi kunnat forestalla oss ha i Indien. Vi bor pa en husbat i Nageen Lake i den muslimska staden Srinagar. I bergen! Pa Himalaya strand! Vi vaknar av magisk bonsang om mornarna och vi aker Shikara (battaxi) over det jatteblanka vattnet. 

Husbaten vi bor pa ags av en man som heter Mohammad och hans son Javeed. De matar oss med Kashmiriskt brod och sott te. Samt berattar om gaster de haft tidigare, anda sedan 60-talet, fran alla varldens delar.
Eller, "Also I have people from you know Germany also I have you know four girls you know from Russia you know. Also Singapore you know?" som varan lite engelskfattige Shikarachauffor sa ungefar sju ganger i forrgar. 

Vi bor med tva kvinnor fran Mexiko som kom till Delhi bara en dag efter oss, och som ska stanna har i Srinagar en dag langre an oss. De ar solbranda och sota och ater chilisas till frukost. Resan de gor till Indien ar deras tionde resa tillsammans.

I morgon aker vi i tio timmar i Jeep mot Jammu, och sedan tar vi ett nattag darifran till Chandigarh. I Chandigarh ska vi halsa pa Frejas van Vanjuls familj, mer an sa vet vi inte.
puss och kram!

Javeed i en Shikara, pavag mot bathuset.

Det ar kallt om natterna har. Vilket gor att vi har skapat oss fina natthuvudbonader.

Hannah som sover i sin hoodie, med luvan pa!

Te pa baten

Te igen

Battaket med sjoutsikten.

Ojdå

Vi har haft en jättelång första dag. Till exempel har vi hunnit ändra resrutt, fått rosor av två unga män, blivit bjudna på en massa streetfood och köpt matchande indiska tunikor.

Imorgon har vi bokat en dagslång citytour som ska ta oss runt i hela delhi, så nu är det verkligen läggdags. Vi har lyckats laga toaletten och fixat toapapper, så om eventuell diarré infinner sig under natten är vi otroligt förberädda.

Och så lite nyheter: På onsdag flyger vi upp i bergen! Vi ska bo i någon slags husbåt, ska tydligen vara helt fabulous enligt våran guid här. Så okejrå!

Puss på er!

Framme va!!!

Alltså gud. Vi landade i gryningen, med vegetarisk flygplansmat i magarna och utan att knappt ha sovit något alls. Vi tog oss till hotellet, som är så fantastiskt hardcoreIndien att vi typ dog lite. Det är smutsigt överallt, gatan utanför är trång med en massa grejer och skyltar och tutut från trafiken. Nu har vi sovit tre timmar och ska försöka våga oss utanför hotellets väggar. Här följer några bilder på vårt trevliga rum. Observera duschen i form av en grön balja på golvet. En balja med en spricka, dessutom. Puss från ett förvirrat delhi.

noll

Godmorgon då. Vi lyfter om sju timmar. Jag är ett nervigt resefeberkaos. Förstår ingenting och mår illa. Tror att allt kommer kännas bättre efter ett frukostägg. OKEJ.

Tänkte att jag skulle skriva ner vår resrutt lite snabbt, så har ni lite koll. Alltså:

4 mars landar vi i New Delhi

runt den 10 mars rör vi oss mot Vanjuls familj i Chandigarh

efter några dagar där har vi ungefär två veckor på oss att ta oss till Calcutta, via städerna Agra och Varanasi

den 25e mars lyfter vi från Calcutta mot Bangkok

sen är tanken att vi ska ta oss genom asien på ungefär det här viset:

Thailand

Kambodja

Vietnam

Malaysia (bara ett dygn)

Bali

OCH den 25e maj flyger vi hem från Denpasar på Bali

Då vet ni! EEEh ÖÖÖh hörs sen! Puss!

en

Jag vaknar irriterad och arg. Eller så är det kanske oro? Kanske längtan på mitt egna lilla vis, eller bara en oändlig förvirring. 

På mitt golv ligger mediciner för 870 kronor och min framplockade keps. Och det konstiga är att ju närmre vi kommer desto overkligare känns det. Jag vet att i morgon klockan 15.15 så går det ett flyg. Som vi ska sitta på. Så långt förstår jag men sen - ett stort svart hål.

Det är återföreningen jag väntat på sedan jag var tretton och kom hem från Indien alldeles förälskad. Det är längtan som fått mig att implodera så många gånger förut. Nu känner jag min skrämmande lugn och inte alls särskilt pirrig. Jag inser liksom inte.

Här är några bilder från Indien förra gången, då jag var där med min familj och släkt. Året var 2005 och jag var som sagt 13.

Sedan återkommer jag när lyckovirvlet är i min mage. Alternativt när vi redan är i Indien. Det är ju jätteknäppt.
Hejs!
Freja