Japp. Det gjorde jag. Efter 24 timmars resande utan sömn (10 timmar jeep till Jammu i sällskap av fem åksjuka indier och en blyg japan, plus 6 timmars nattåg till Ambala, PLUS några timmars förvirring i morgonen på Ambalas bajsdoftande tågstation) så var vi ganska trötta och arga på Indien, och inte helt klara i huvudena. När tåget från Ambala nådde Chandigarh saktade tåget ner LITE och folk började hoppa av. Efter en ca 5 sekunder lång och PANIKSLAGEN överläggning bestämde vi oss för att hoppa. Jag gjorde någon slags snurr i luften och i nästa sekund låg jag på marken och blev hjälpt upp av en massa gulliga indier. Kom till sist på fötter i precis rätt tid för att se tåget sakta in på perrongen och Freja graciöst kliva av. Alla stirrade, förstås. JAJA.
Nu är vi hemma hos Vanjul, det är rent och lyxigt och snart ska vi krypa ner i sängen och ta igen lite sömn. Vanjuls mamma har bjudit oss på islatte och vi känner oss verkligen som uteliggare i den här fräscha lägenheten. Ikväll ska vi ut på äventyr med Vanjuls lillebror Ishan. Myspys ändå.
Pussåkram, saknar er där hemma LITE
Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar