Den här dagen håller på att ta slut. Jag har tillbringat cirka nittio procent av den i soffan, med thaisoppa och romantiska highschoolkomedier som sällskap. Jag känner mig lite trasig just nu, både inuti och utanpå, men det går. Det är två veckor kvar tills vi åker. Jag ska jobba sju dagar till, hinna fylla 20, ha hejdåfest, packa ETC ETC ETC. Är lite småstressad över allt som ska hinnas med, men samtidigt helt vansinnigt färdig med det här tramset här hemma. Vill in i framtiden.
Tiden sen i somras har gått så fantastiskt fort och innehållit så mycket. Mycket av det känns fortfarande helt osant och obegripligt, som något jag bara hört talas om eller fantiserat ihop. Längtar efter Freja och efter att få ge mig ut i världen, få perspektiv på månaderna som passerat, allt underbart som hänt, allt dumt jag tycker att jag har gjort och allt jobbigt som fortfarande klamrar sig fast lite i hjärtat. OK, skriver som en riktig dramaqueen nu. Felåt kompisar!
PERSPEKTIV.
Såhär ser (förhoppningsvis) vårat hotell i Delhi ut förresten! Flashigt/centralt/superbilligt/prinsessigt osv. Fnissar åt namnet Snowwhite Deluxe varje gång jag läser det.
Pussåkram. /Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar