1

Kära ni.

Varning för ett cheesy inlägg.

Den här resan är påväg att få sitt slut. Om jag skulle försöka skriva om allt vi upplevt, lärt oss och varit med om, så skulle det bli ett evighetslångt inlägg, som aldrig skulle ta slut och knappast få plats. Så jag ska inte göra några sådana försök. Men den här resan kommer vi aldrig glömma. Det är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv.

När vi lämnade sverige var det snö på marken, iskallt om nätterna och jag hade vinterjacka och vinterskor. Nu är vi i början av en sommar som ser väldigt fin ut. Jag blir pirrig när jag tänker på den. Och det känns väldigt bra att komma hem till.

Jag blir alldeles glad i hjärtat när jag tänker på alla fina människor vi mött, all vänlighet, alla fantatiska städer och platser, gator vi vandrat, mat vi ätit, stunder vi delat. Vi har lärt känna oss själva, och varandra. Det har varit så fint att vakna upp varje morgon bredvid en så klok och fin person som du Freja. Vill aldrig släppa taget om dig!

Nu ska vi ta en taxi mot flygplatsen. Vi ses imorgon sverige. Puss och tack till alla som läst och följt oss!

Hannah

Flightnummer:

Denpasar - Doha

QR 0639

Doha - Stockholm

QR 0089

Vi landar på fredag kl 14:20 sverigetid!

Bye bye Bali!

Hej hemma! Snart aterforenas vi, vilket ar det enda vi kan tanka pa, ungefar. Just nu sitter vi pa varat favoritfik, lunchmatta. Vi har precis haft en batiklektion, kladdigt och fint!

Har kommer en hel dros bilder fran senaste veckan pa Bali. Ubud med kremeringscermoni och den goda maten, samt Padangbai med havet. Nu ses vi jattejattesnart! Hurra hejda!

Hejda Ubud!

Hej Padangbai!

2

Hallåååå!

Lite kortfattat då:

Vi lämnade Ubud i söndags! Det var riktigt bra där. Och nu är vi i Padang Bai. Här kan man snorkla, sola, hänga med najsig lokalbefolkning och fina guesthousegrannar. Jättebra avslut på en lång resa. Imorgon har vi bokat en batikworkshop, blir fint tror vi. Sen kör vi nog sista plumset i havet, och lite packning. På torsdag åker vi hem och vi fattar det knappt.

8 dagar

Vi chillar stenhart nu sista tiden. Imorse forsokte vi skynda oss till en yogalektion klockan 8, men det gick inte sa bra. Vi blev sena och gick vilse. Sa vi gick till ett mysigt cafe istallet och at en fet frukost. Sen somnade jag bland kuddarna i nat horn. Efter kanske en timme vackte Freja mig, och vi gick nagra minuter langre ner pa gatan till ett yogastalle dar vi sedan korde s.k. relaxing yoga till ljudet av ett vattenfall. Somnade igen. Sen gick vi till ytterligare ett schysst matstalle, at en jattenyttig sallad och sen gick vi hem och.. Freja somnade. Sen vaknade hon och trodde att hon var i Varanasi.

Och det ar inte sa konstigt som det later, for Ubud ar lite Varanasiaktigt. Fullt med yogamanniskor som dricker nyttiga citrongrasshots, gulliga butiker dar de saljer batikfargade tyger och lokalt tillverkade smycken och keramik. Vi gillar det. I forrigar var det begravning av Ubuds kung, vilket var helknappt. Ett kaos av manniskor, trummor, musik, hurranden och mitt i alltihopa ett stort torn som bars fram av en stor grupp balineser, plus nagon slags trojansk hast som vi gissade att sjalva kungen lag i. Knasigt. Imorgon ska vi kolla in nagra tempel och kanske ga pa massage. Mys.

Just nu verkar det nog som att vi blir kvar har till pa lordag. Sen avslutar vi med lite kust och strand och sant de sista dagarna, innan flyget hem nasta torsdag. OMG. Snart ses vi.

Puss!

Hannah

Chandigarh!

Nu nar vi anda haller pa och kikar tillbaks mot borjan av den har resan, sa tankte vi att det kunde vara fint med lite bilder fran Chandigarh! Efter Srinagar tog vi alltsa jeep och tva olika tag for att ta oss till Chandigarh dar Vanjuls familj bor. Vi var valdigt slitna nar vi kom dit, ingen somn pa typ 26 timmar, Freja var matforgiftad och jag var sarig med trasiga byxor efter att ha hoppat av ett rullande tag pa stationen. Darfor var det otroligt skont att komma fram, fa sova i en mjuk sang och bli matad med indiska grytor och farsk papaya.Vi blev valdigt fint omhandertagna! Vanjuls bror Ishan tog med oss till en massa olika stallen, och deras mamma var sa himla sot, sarskilt nar det var lunchdags och hon klappade mig pa kinden och fragade "What can I get for you my foody baby?" Det var mys.

/Hannah

Indiskt nattag.

I Chandigarh, med nya indiska kompisar!

Fina Ishan.

Frukost.

Smutsig efter en timmes motorcykeltur upp i bergen.

I fluffiga byxor som vi fick som present av Vanjuls och Ishans mamma.

 Sista kvallen agnade vi at gruppfotande, gitarrspel i stromavbrottsmorkret och Domino's pizza.

 Sen tog vi en tidig buss mot Delhi igen...

 ...for att sedan ta taget mot Agra!

Kuta, Ubud, Bali!

Vi sa hej till havet igen. Kuta har en strand med surfiga vagor, som vanliga ickesurfare som jag och Hannah latt aker bort och ivag med. Kuta har aven stora butiker och maffiga matkedjor. Vi drack starbuckskaffe och at KFCkyckling. Jag hangde aven lite med var badrumskackerlacka en kissnodig natt, i varat "open garden bathroom" som var ett lortigt badrum med en insektsfylld jordrabatt. Hmm. Trots varldens gulligaste hotellpersonal och de roliga vagorna bestamde vi oss anda ganska snabbt for att aka vidare. Efter tva natter sa vi hejda till ett turistigt Kuta och tog vi en minibuss vidare.
Nu ar vi i Ubud. Ubud ar den lilla staden som Elisabeth i Eat Pray Love aker till och lar sig om karlek. Vi, som Elisabeth, bor ocksa hos en man som heter Ketut, och vi strosar runt pa tempelrika gator och skuttar undan for galna mopeder. Igarkvall var vi pa en balinenisk dansforestallning och om dagarna ater vi jattelanga vegetariska luncher. Har handlar livet om: halsa, miljo och kultur. Mycket fint! Overallt finns valtranade tanter i funktionslinnen (mitt framtidsjag?) och handskrivna menyer over detoxdrycker.
Vi funderar lite pa en yogakurs eller tva, innan vi aker vidare mot en kust dar vattnet ar gjort for snorkling. I morgon ska Ubuds kung kremeras forresten! "Rich man, big ceremony", som Ketut beskrivit det, och vi ska helt klart ga!
Terima Kasih
(Vilket inte ar ett logiskt slut eftersom det betyder tack pa indonesiska. Vet dock inte hur man sager nat annat, sa det far duga.)

Freja

 Ingangen till varat tempelhotell!

Srinagar, megabildbomben

Forutom Varanasi kanske, sa maste nog Srinagar uppe i norra Indien ha varit det stalle dar vi fotade mest. Det var overkligt vackert. Det har inlagget kommer darfor bli en bildbomb utan dess like, men det struntar vi i. Det gar inte att sortera bort mer an vi redan gjort.

I Srinagar bodde vi alltsa pa en husbat i Nageen Lake. Baten agdes av Mohammad och hans son Javeed, som tog fantastiskt val hand om oss. Det var dagar av lugn, mys, batturer, kyliga natter och krispigt variga dagar.

 Flyg fran Delhi genom Himalayas berg.

Nar vi kom fram var vagen runt sjon till var husbut avsparrad pga att invanarna i Srinagar demonstrerade for att fa bli sjalvstandiga, sa vi fick aka bat sista biten.

Javeed.

Fin tjej.

Nageen Lake.

Utsikt fran varat tak!

Vi blev alldeles knasiga over hur fint det var.

Grannbaten.

Mohammad hade flera gastbocker fran langt tillbaka, en del fran mitten av 1900-talet. Han hade fantastiskt manga historier att beratta om olika manniskor fran varldens alla horn, som han delade med sig av medan vi drack chai pa husbatens veranda.

Liten flytande mataffar pa Nageen Lake.

Parken som lag nagra minuters promenad bort.

Det blommade en massa. Magiskt.

 Stigen ner mot sjon och varan husbat.

En dag tog vi en battur bort genom sjoarna for att ta en titt pa de flytande tradgardarna och gronsaksodlingarna som finns i Srinagar!

Man som graver efter atbara lotusrotter.

Ex-bro.

Chai-kalas pa husbaten.

En morgon gick vi upp jattetidigt for att se soluppgangen och lyssna till boneutropen. Srinagar ar namligen en muslimsk stad, och forsta bonen borjade tidigt, tidigt. Det var rattsa magiskt att lyssna till hur sangen fran de olika moskeerna svavade fram over vattenytan.

Sen at vi solig frukost pa taket! Kashmiriskt brod, kokta agg och chai med massa socker i.

Har ar vara kompisar fran Mexico! Elena och Beatriz.

Chillar tungt med rod nasa.

Sjalshopping med Javeed.

Javeed och Mohammad. Vi hade sa manga fina samtal med de har manniskorna! Vi fick lara oss mycket om deras filosofi och syn pa livet.

Sa, efter ungefar fyra dagar, lamnade vi Srinagar, och akte jeep i en massa timmar genom bergen.